From bad to worse

Alice ar nu varre an hon nagonsin varit med sina uppstotningar och magproblem. Hon kan kanppt ata utan att fa panikont i magen och sliter sig av brostet blir stel som en pinne. Hon kan eller vill inte langre rapa (iblan undrar jag om hon aktift forsoker att inte gora det for det gor for ont) och hon har jatte svart att somna och sover hon blir det oftast inte langre an 30 minuter tills hon nagon gang blir sa trott att hon somnar av ren utmattning igar vid 3 pa eftermiddagen nar jag gick med henne i vagnen. Om hon ar i konstant rorelse sover hon lite langre eller jag kan fa henne att soman om igen nar hon vaknar. Pa natterna sover hon nu halva natten pa mig och jag kanner hennes uppstotningar ca varje halvtimma 20 minuter for da stuttsar hon upp och stracker pa sig och blir stel som en pinne igen. Mitt i allt detta sa fort det onda passerat tittar hon ofta upp pa mig och ler. Jag har en sa modig tjej. Vi skall till specialist pa Onsdag men forsakringsbolaget kronglar lite. Jag hoppas varkligen nagot kommer att losa sig efter det for nu raknar jag ner dagarna och om det inte blir en forandring sa vet jag inte vad jag skall ta mig till.

Vi skall ocka da till en specialist for hennes ogon, huslakaren tror att det kan vara nagot fel pa hennes syn tillraga pa allt.

Jag onskar att jag kunde skriva om allt roligt vi gor men det tycks som det anda vi gor ar att ga till lakare med Alice. Till er som velat prata med mig ett tag ber jag om ursackt nar jag far en minut forsoker jag gora mat eller bara sitta ner och hamta andan...