Ibland tror jag att jag varit i dvala detta gågna år men nu börjar jag känna igen mig igen. Har gått igenom räkningar, skatte grejer och bankutdrag och hittat alla gömda fällor och kostnader vi typ inte viste vi hade! För första gången på ett år kan jag om vanligt ta in och behandla information systematiskt och till och med komma på lösningar. Jag gillar mitt gammal jag, henne vill jag lära känna igen, hon värkar liksom vettig och framför allt värkar hon kunna tänka och systematisera. Välkommen tillbaka Hanna! Jag har saknat dig!
<3 Älskar dig, gammal eller ny! Jag förstår dock känslan! Välkommen tillbaka. Jag tror att du kommer att upptäcka att den här versionen av Hanna är uppdaterad och ÄNNU bättre än den gamla! <3
SvaraRaderaHärligt Hanna! Puss/Tessi
SvaraRaderaHej kära Hanna,
SvaraRaderaVille bara säga att jag vet ''precis'' vad du talar om. Det var så för mig också. Jag tror att detta med att bli mamma är så stort att man verkligen sjunker in i rollen. För mig var detta det enda sättet för att uppleva och känna detta på riktigt. Allt annat hade bara ingen prioritering alls. Mitt barn var nummer ett. Idag nästan två år senare är hon ju fortfarande nummer ett, kommer alltid att vara ''ettan i mitt liv'' men istället för att allt annat hamnar efter, så tycker jag att jag idag har en otrolig förmåga att ''multi-taska'' och gud vad jag är bra på detta. Jag brukar förvåna mig själv över hur saker och ting sköts så väl av denna trött arbetande små barnsmamma. Men jag tror att man har det i sig om man vill vara den bästa mamma man kan vara till sitt barn. Det jag vill säga med allt detta är att ja, man har faktiskt varit i dvala i en period...helt nortmalt...och man kommer ur det...man blir något man inte heller visste man hade i sig. Det är underbart att vara mamma. Det är inte bara barnet som växer, man växer också med barnet. Välkommen tillbaka Hanna!
Kram, Lili