Samuel talade på en konferens i Geneve på under tisdagen och var borta från måndag till onsdag så jag och Alice passade på att sova hos några vänner i stan. Vi hade super mysigt. Alice och deras sån Henry är nästan lika gammal och jag har jobbat med båda hans föredrar så det fans mycket att prata om. Men jag tror lillskruttan fick för mycket av det goda för på onsdag när vi vaknade så bara grät hon. Henry kunde inte göra något alls utan att hon blev igångsatt, så jag trodde hon var på väg att få hans förkylning så gav Alvedon och packade ihop oss för att åka hem. Väl hemma var hon glad som en speleman ingen förkylning där. Alice går dessutom igenom en svår separations fas och vaknar varje timma under natten. Ja varje och det är ingen överdrift, sedan tycker hon 4 är morgon och börjar prata. Kommer ihåg hur det var att ha spädbarn om vi säger så.
När Samuel kom hem kan man säga att vi båda saknat honom! Alice var så glad att se honom att han fick puss efter puss och kram efter kram. Varje morgon sedan i onsdags när Samuel kommer in med Alice till mig vill hon bara till pappa och pussa honom. Jag tror hon vill muta honom att inte gå till jobbet.
Det börjar bli kallt här i London, ja, nej, ni svenskar skulle nog inte tycka det men det tycker vi så jag har införskaffat en riktig fleace åkpåse. Det känns bättre än en overål för man kan lätt öppna upp den om det blir för varm när man går in och handlar till exempel.
Lilla goa Alice! Jag vill också ha hennes pussar! Längtar galet efter er!
SvaraRaderaUnderbart att hon kan visa sina känslor så tydligt.
Jag förstår att det är jobbigt med nätterna, att inte få sova någon längre sammanhållen tid kan vara rätt tufft. Hoppas det är en kortvarig period bara.
Kram, älskar er!